Så har jag förvandlat den här gamla dängan till något helt nytt och fantastiskt.
Den är arvegods från mamma och längre upp ändå.
Vi har kilat stadigt i snart 10 år. Den har alltid varit brun, mörk och slottsliknande.

Nu, fjäderfärgad, uppdaterad.

2012. Välkommen.

Så bloggen inte gror igen. 

Som det bara blommar! Helt idiotiskt egentligen!
Så fort man öppnar dörren på morgonen, eller kommer hem efter jobbet om aftonen, fylls näsan till bredden av dofter.

Idag ska jag få träffa bebbe! Tjo!

04:22, bb-express kör för hämt av hund.
Fröken Olsson ska bli mamma!

Det, det är värt att blogga om!!

Kämpa på!

Nehej, jag har inte helt glömt och lagt av. Det finns bara så många andra forum man ska va aktiv på/i hela tiden.

I alla fall, guilty pleasures...

Jag har ett. Ett riktigt bra ett.

Ponnyakuten.

Kolla svtplay så vet ni vad jag menar.

Jahaaapp...

Känns det igen? Någon?

Presentutdelning efter en resa.

Jag tycker att det är så självklart.

När jag varit i London och exklusivhandlat på Harrods, fick Spättan extra fin drickchoklad.
Inte nog med det så fick hon även trosor för 20:-. Tre par.
Jag är så bra på presenter.

Spättan har nu varit i fjällen.
Åre, eller Ånn närmare bestämt.
Var Ånn ligger spelar ingen roll.
I alla fall, där bor dom, i ett stort hus med tre våningar och en sele som man ska rädda sig själv med in case of liksom..
Såklart, i massiva hus som är lika gamla som flintafamiljen, finns konstiga ställen att hitta presenter på. En vind som inte är en vind utan en bastu som är ett förråd. Se bara på kinesen i ramen med det snitsiga budskapet. Hujedamej!

Sen disktrasan. Den är jag så glad för, den säger mig att hon känner mig.

Men presenter, det är det viktiga. Vad man sen får är mindre viktigt. Glad blev jag. Ramen ska jag ha på jobbet på mitt skrivbord. Den kan skrämma många.